Många är de som påstår att deras morgonhumör är gott eller dåligt. Mitt är ingetdera, eftersom jag inte vaknar på riktigt förrän runt 12. Jo, jag går upp vid 7 eller 8, men jag är inte med mentalt. Det gör att jag har lite svårt att skilja på det jag drömde och det som faktiskt hände. Var det i drömmen Martin pussade mig i pannan? Var det i verkligheten jag gick på ICA i Kina och köpte köttfärs? Endast min klockan-12-logik kan svara på det.
Mitt icke-existerande morgonhumör verkar dock oftast inte till min nackdel. Enligt Martin är det då jag är som bäst. Tydligen brukar jag vara kramvänlig, gilla att dansa tryckare och sjunga fina påhittade sånger om vad den kommande dagen kan innebära.
Jag vet inte vad han pratar om.
Annars tänker jag på Ellinor just nu och på bebisen som växer i hennes mage. Det kommer att bli så bra. De (Elli plus Ola) fixar det här, I’m sure. Undrar hur bebisen ser ut; jag gissar att den är vackrast i världen. Det vill säga delad förstaplats med Tekla.
