Dagbok

Nyss fick jag brev om att jag skall infinna mig hos tandläkaren kl 14.10 imorgon. Det blir en förundersökning med anledning av min framtida ditsättning av porslinskrona samt skalfasader. Det är dags nu eftersom jag inte längre är allergisk mot bedövning och för att mina gaddar äntligen har slutat växa. Ja, jag var ett vilt barn.

Tyvärr resulterade min vilda uppväxt i en mycket nervös vuxen; jag har nämligen tandläkarskräck. Nu menar jag inte att jag inte gillar tandis för att det tar lång tid eller för att det är tråkigt. Jag är rädd för hela situationen. För mig är ett tandläkarbesök förknippat med hyperventilering, smärta och tårar. Jag brukar dessutom panikslaget försöka att övertala min omgivning om att jag inte behöver gå dit. Det fungerar dock inte. Varje gång hamnar jag i den där stolen ändå. När jag har klarat av ett besök känns det som att vinna en OS-medalj. Stoltheten fullkomligt exploderar.

Därför ber jag er om visst överseende med mig imorgon. Förmodligen kommer det att verka som att jag inte har alla hästar hemma.