Såhär ser det ut när jag mår bra. Det är varmt. Jag och Anna äter frukost i det gröna.
En sak till…
Jag fick VG på min C-uppsats.
Det firar jag med denna galna gröna stil på bloggen.
Idag har jag sysslat med att söka jobb, kolla billiga flygresor till Düsseldorf samt drömma om att vara mångmiljonär.
BabyBOOM!
Snart skall Elli och Ola ha en bebis. Det kommer säkerligen bli en alldeles bedårande sådan. Säkert smart. Elli är nämligen väldigt skärpt. Gillar att läsa, begrunda och anlysera. Ola är inte heller dum; streetsmart är han. Vet hur man bäst röker en fisk, och sånt där.
Idag är det 31 dagar (plus, minus 2 veckor) kvar. Jag kan knappt bärga mig. Och då kan ni ju lista ut hur Elli och Ola känner sig. Elli känner sig svullen. Det är inte konstigt; hon skall ju få ett barn. Fattar ni det, eller? Ett alldeles eget jävla BARN! Eller hon får ju dela med Ola förstås, men det är nog mest positivt.
Jag kommer att böla sådär töntigt när det händer. Liv är rätt juste, liksom.
Drop it like it’s hot…
Säger Snoop i lurarna. Jag är i en annan värld. Jag skriver uppsats. Jag snöar in. Jag drivs. Jag måste klara det här. Sen som vanligt. Dum som vanligt. Men, det får lösa sig nu. 30 sidor nu. Det är kontraktstyrning hit och offentlig upphandling dit. Det är dags för en begreppdefinition inser jag. Fan. Jag orkar inte riktigt. MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE. Den 27:e skall jag ha framkallat någon typ av slutdokument. Sen är det en veckas ändringar.
I helgen var Lazy i staden. Han hade inte tappat fräknarna och dök upp utanför min bostad iförd uniform. Jag vill inte skriva att det var manligt, men det var det. Det var middag hos familjen Hultgren. Jag fick rökt lax och äran att träffa Kajsa. Hon var en kalaspingla givetvis. Perfekt för Johan.
Jag är lycklig över Elli och Ola.
Umgås för lite med Anna. Min fina Anna.
Fred är mitt nya namn.
Det är ett bra namn, ett namn som visar på en sju i helvetes karaktär.
Häromdagen fick jag bevis för att det där med överföring inte alltid stämmer. Eller kanske är det så att man genom det man projicerar ut får man vad man behöver? Karma?
Det är vår och jag känner hur det pirrar i magen. Jag är back on track och det känns fint. Stan är härlig nu, det är detta jag längtat efter. Människor jag möter är fantastiskt vackra och det skrämmer mig inte ett dugg. Ett lugn har infinnit sig. Själva fokus jag letat efter.
Det är dags att damma av kameran, känner jag. Privata bilder av skönhet. Kanske kommer någon av dem att läcka ut här någon gång, men jag tänker fota för mig.
Angående att trycka ner och lyfta upp samt Annas intensiva Oprahspaning.
Jag må vara fullständigt galen, men det är också charmen med mig. Att lyfta andra känns varken viktigt eller oviktigt, det är bara något jag gör. Men, ibland, fastnar jag för något som är för tungt. En orimlig tyngd som jag inte klarar av att lyfta. Som att lyfta ett höghus med lillfingret. Då kan det vara lätt att falla in i rollen som den som trycks ner. (Ja, två personer kan tryckas ner samtidigt utan att någon lyfter.) Människan har en förmåga att vara ondsint mot sitt eget inre. Den rollen måste bekämpas. Bäst görs det på så vis att hjärnan finner sitt eget fokus. Man blir förbannad helt enkelt. Förbannad och trött. Då spelar det ingen roll hur resten artar sig, hur många samtal som rings; man har vunnit ändå. Vunnit över dekadens.
Anna och Isabelle har tydligen också talat om ett liknande ämne i helgen. Som man utstrålar får man. Som man tänker händer. Det undermedvetna styr ödet. Osv. Allt är givetvis paketerat i ett Oprahfodral kallat hemligheten. En låg självkänsla projiceras ut på andra och resultatet är alltid misär. Kan det vara så, hur tänker ni?
Apropå saker som förvirrar…
Det finns saker jag gör som av någon anledning skapar en viss förvåning och förvirring hos bekanta. Sen finns det saker jag gör som ingen lyfter på ögonbrynet åt. Själv blir jag lika förvånad varje gång, kanske är jag inte så lättlärd som jag tänker att jag är.
Saker jag har gjort som skapade förvåning:
-
Ta loss rören under handfatet och rengöra dem. Utan att ringa till min pappa först eller söka på internet.
-
Tända i pannan.
-
Barka slanor i hejdundrande fart.
-
Fnissa åt personen som tyckte att det gick att klippa av vassen med en sax; ovanför vattenytan.
-
Vägra bli avbruten av någon i onödan.
Saker jag gjort som gått obemärkt förbi:
-
Diska
-
Dammsuga
-
Jobba som vårdare.
-
Le stort åt bilister som stannar vid övergångsställen.
Men, jag ser ju så kvinnlig ut.
Efterlysning
Nyss publicerade jag ett inlägg där jag öste ur mig klagomål efter klagomål. Nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och suddat bort det. Förhoppningsvis var det inte någon som hann läsa. Istället efterlyser jag nu omvårdnad så att jag kan bli glad igen. Ni får själva komma på vad det kan innebära.
Livskraft
Anna har fixat in mig på Livskraft en vecka. Gratis. Om inte Anna kilade stadigt med sin kille sen högstadiet hade jag friat till henne. Utan tvekan. Ikväll blir det med andra ord step/styrka.
Det är tur att jag har flyt med något i alla fall. Åkte in till uni till 08.00 i onödan imorse. Hade tagit fel på dag.
Annars såg jag en tjej hemifrån idag. Hon kollade lite konstigt på mig. Hoppas att det inte är hennes tröja jag traskar runt i. Om hon vill ha tillbaka den blir det catfight, för jag tänker behålla.
05.30 PIP
Jag vill inte, vill inte, vill inte, vill inte. Jag vill inte, vill inte, vill inte, vill inte.
